Imorse vaknade vi relativt tidigt med tanke på tidsskillnaden. Myste en stund framför utsikten av ett lite morgondisigt Tokyo, åt frukost och tog oss sedan ut för att upptäcka stan. Första anhalt: Naka-Meguro! Jag har läst på en hel del om Tokyos olika stadsdelar innan (tack Sandra för världens bästa guide!) och har lite koll på vad jag vill göra. Naka-Meguro beskrivs som Tokyos hipstermecka, med trendiga butiker, caféer, mysiga, lummiga bostadsområden och dessutom, en riktigt bra spot för att kolla körsbärsblomningen!
Kort-kjol-väder!!!!! Det var runt 22 grader och sol idag, hur fantastiskt är inte det?
Alla har sagt till oss att tunnelbanan i Tokyo är enkel att använda, och jag kan efter den här dagen definitivt hålla med. De flesta stationer har hissar så att man kan ta sig runt med vagn, och varje gång vi åkte fanns det massor med plats på tågen. Skulle man behöva ta upp bebisen finns det säten reserverade för mammor med barn, sjuka och gamla så att man kan sitta. Vi åkte fel en gång, men det var för att jag inte var så uppmärksam. De flesta skyltar står på engelska annars!
Det första som slog mig när vi gick omkring i Naka-Meguro är hur lugnt Tokyo är, trots att det är en gigantisk storstad. Folk pratar tyst, går långsamt och är artiga. Bilarna kör mest på de stora vägarna, i övrigt är det inte alls mycket trafik. Skönt när man kör omkring med vagn!
Körsbärsblomningen kom tidigt i år vilket innebär att vi missade den allra finaste perioden, men än satt det några blommor kvar på grenarna vid Meguro-floden.
Vi promenerade längs floden en lång stund, så underbart med solsken och grönt! Vagnen vi har med oss är förresten en resevagn från Moewo. Vi tänkte först inte köpa någon och bara köra på bärsele, men i sista sekund ångrade jag mig och beställde denna. Den är billigare än många andra vi tittat på och därmed inte världens mest avancerade, men funkar hur bra som helst i det här sammanhanget. Den går att fälla ner till liggläge och är vändbar, så att man kan ha bebisen mot sig om man vill det – dock blir den rätt svårstyrd då så vi körde på andra hållet ändå. Tips i alla fall om ni vill köpa en lite enklare vagn att resa med!
Jag har ju bara varit här i en dag men jag förstår varför Tokyo är en favorit hos foodies. Varje gata kantas av allt från fina restauranger till små caféer, matbutiker och street food-hak. Vid det här ståndet stannade vi och köpte lite friterad kyckling.
Otroligt saftig kyckling serverad på spett, rakt av. Inga såser eller tillbehör. Hejdå trist och torr bröstfilé, här körde de på en köttig bit lårfilé med krispig panering.
Naka-Meguro är ett väldigt gulligt lite område. Går man några gator bort från floden kommer man in i mysiga små bostadsområden där folk cyklar omkring, hänger tvätt, planterar blommor och bara lever sitt vanliga Tokyo-liv. Vi var inne i några butiker, bland annat en med bebiskläder, men det blev inget köp idag. Jag har ju 10 dagar på mig!
När Ben behövde byta blöja och amma stannade vi till vid en department store där de hade toalett och skötbord. Det fanns inget nursing room just här, men jag ammade honom inne på toaletten och det gick fint. Jag vet inte hur man ser på offentlig amning här i Japan, Google säger olika, men jag tänker att om jag lika gärna kan gå undan så gör jag det. Vill inte göra någon obekväm i onödan, även om man så klart kan ha invändningar mot varför det skulle göra någon obekväm från första början.
Efteråt köpte vi lite snacks och satte oss på en bänk utanför butiken. Jag provade en dryck jag sett i en YouTube-film från Japan – en lågalkoholhaltig läsk med persikosmak! Jättegod! Åt även en onigiri, en slags smaksatt risboll som går att köpa överallt här. Den här hade smak av typ gräslök, osäker eftersom jag inte kunde läsa texten.
Sen blev jag så sjukt excited när vi gick förbi restaurangen Wagyu Mafia The Cutlet Sandwich av en slump. Den står på min ”to-do”-lista men jag visste inte att den låg i Naka-Meguro. I detta lilla hål-i-väggen serverar de mackor av olika typer av japansk biff, från lite billigare varianter till den dyraste kobe, och vi bestämde oss för att äta vår lunch där.
Såhär ser menyn ut. Lägg på två nollor på varje siffra så får du prislistan. Vi var ju tvungna att prova Kobe chateaubriand för 20 000 yen = ca 1600 kr. Helt löjligt dyrt såklart, men vi är ju bara här en gång och jag har aldrig ätit kobebiff. Till det beställde vi även tryffelpommes.
Det var bara en kille som jobbade i restaurangen och han stod länge och väl och valde ut köttbitarna han skulle laga åt oss. Han panerar dem och steker dem sedan snabbt innan de läggs mellan två rostbröd. En väldigt enkel rätt med andra ord.
Och här är den, mackan som kostar ungefär lika mycket som att äta på Michelin-krog i Sverige. Jag och Martin högg in på var sin, så taggade (åtminstone jag) på att äntligen få smaka det jag läst så mycket om.
Och hur smakade det då? Fantastiskt! Köttet smälte verkligen i munnen, det var knappt så att man behövde använda tänderna alls. Värt pengarna? Alltså, det beror på. Tycker man att det är kul att testa på riktigt bra Kobe-kött och ser det som en upplevelse i sig, så kör. Annars kan man ju välja någon av de lite billigare varianterna, som säkerligen också är fantastiskt bra. Och då kan man kanske kosta på sig att ta två så att man blir mätt också.
Efter pussar med en trött bebis tog vi en liten runda till i området innan vi började röra oss hemåt igen, trötta men glada efter en mysig första dag i Tokyo. Jag längtar redan till imorgon!
