Jag fick frågan häromdagen om jag inte kunde göra en reseguide till Tokyo. Visst kan jag göra en sammanfattning av de restauranger, stadsdelar och sevärdheter vi besökte, men jag kommer aldrig kunna göra en så bra Tokyo-guide som Sandra har gjort och som jag fick stor användning för, här hittar ni den.

Däremot var det en grej jag tyckte var lite knepigare: att hitta information om hur det är att resa med bebis i Japan! Jag förstod ganska snabbt att Tokyo kanske inte är det första barnfamiljer med små bebisar tänker på att besöka och därför fanns det inte jättemycket nyttig information (det mesta jag hittade handlade om äldre barn) , men i min erfarenhet är det en av de bästa storstäderna att åka till med spädbarn. Så här kommer en liten guide för er som är sugna på att packa med er lilla unge och resa till Tokyo – något jag verkligen rekommenderar!

Jag utgår nu från min bebis, som ju var ca 4,5 månader när vi var där. Jag har tyvärr ingen erfarenhet och tips om hur det är att resa med äldre barn. 

Att packa med sig från Sverige

Som ny förälder är det inte helt lätt att veta vad man ska ta med sig på sin första resa, men vi lyckades ganska bra såhär i efterhand. Förutom självklara saker (kläder, reseapotek för barn, leksaker etc.) rekommenderar jag:

• Blöjor. Det är förvånansvärt svårt att få tag på blöjor i Tokyo, eftersom många fortfarande använder tygblöjor. Bra för miljön, men lite jobbigare för oss västerlänningar som är vana vid engångsvarianten. Jag hade med mig så att det räckte ända fram till sista dagen, då jag fick springa ner till en 7/11. De hade en sorts blöja i ett resepaket om 2 st och bara i en storlek: 9-12 månader. De gick, men vi fick faktiskt köpa blöjor när vi mellanlandade i Frankfurt på vägen hem också.
• Resevagn. Vi dividerade fram och tillbaka om huruvida vi skulle ha med oss vår vanliga vagn, babyskyddet eller köpa en resevagn. Valet föll till slut på det sista, och det är jag väldigt glad för. Vår vanliga vagn hade varit alldeles för stor och otymplig
• Ersättning/barnmat. Nu ammar Ben ju på heltid så vi behövde inte tänka på att ta med oss mat, men jag läste att ersättningen de säljer i Japan är annorlunda från den hemma i Sverige, så att ta med sig så att det räcker åt bebis hela resan är nog att rekommendera.
• Bärsele. Bästa tipset!! Det smidigaste sättet att upptäcka en storstad är med bebis i bärsele, i alla fall om man är två så att man kan turas om.

Lill-killens första flygresa. Inga problem med öronen, inga skrik = glad mamma!

Vår resevagn från Moweo var ett riktigt bra sista-minuten-inköp.

Med bebis i Tokyo

Nu har jag ju inte någonting att jämföra med eftersom detta var vår första resa, men är andra städer som Tokyo när det kommer till bebisar så är det ju INGA problem att resa när barnen är små. Det var en så positivt upplevelse, inte minst för att japaner är så intresserade, nyfikna och artiga. Ben fick otroligt mycket uppmärksamhet och vi fick kontakt med massor av folk via honom, med allt från hotellpersonal till tågvakter och turister på gatan. Människor öppnade dörrar, höll upp hissar, kom fram och pratade, bebisanpassade på restauranger och ansträngde sig för att göra livet så kul och enkelt som möjligt för lillen. Det kan ju jämföras med här hemma i Stockholm där man mest känner sig i vägen när kommer med sin vagn (looking at you, tanter i övre medelåldern som alltid ska muttra och sucka passivt aggressivt så fort det råkar bli trångt någonstans).

Här kommer lite info och saker att tänka på:

• Transport. Att ta sig runt i Tokyo görs lättast via tunnelbana. Systemet kan verka lite krångligt i början men så fort man börjar förstå hur det funkar är det hyfsat enkelt. Taxi är också smidigt, men ganska dyrt och eftersom de inte har bilbarnstolar får man åka på egen risk med bebis i knät. Vi hade för det mesta med oss resevagn och bärsele, ibland bara bärsele om vi visste att vi skulle vara i ett område med mycket folk. Det finns hiss på de flesta tunnelbanestationer men inte alla, så man får vara beredd på att eventuellt kånka vagnen uppför trappor på vissa ställen. Tittar man omkring sig ser man att de flesta Tokyo-bor med bebis antingen har dem i bärsele, eller kör omkring en supersmidig, ihopfällbar vagn anpassad för cityliv. Jag skulle alltså inte rekommendera att ta med våra svenska rymdskepp till vagnar, det kommer bara bli jobbigt. Vi köpte en resevagn från Moweo som inte var alltför dyr och funkade fint. I övrigt är Tokyo väldigt enkelt att ta sig runt med vagn. Gatorna är nya och fina, trafiken är lugn och det är enkelt att gå undan de allra mest trafikerade vägarna och hitta små gator som i princip är helt bilfria.
• Amning: Det här med offentlig amning i Japan är lite av ett mysterium. När jag googlade fick jag olika bud, någon sa att hon brukar amma offentligt och att det aldrig är några problem, en annan att Japan är ett traditionellt land och att man gärna ser att en ammande mamma går undan lite. Jag kan inte tänka mig att man skulle bli tillsagd, men för att inte trampa någon på tårna såg jag till att amma diskret. I en park med en sjal över bebis, inne på en toalett eller i ett babyrum i ett varuhus. Det gick hur bra som helst!
  

  Världens fräschaste skötrum i ett varuhus.

• Babyrum/skötbord: Eftersom allting i den här staden är så anpassat för att det ska vara enkelt och smidigt att leva, även som mamma, så är det inte svårt att få tag på skötrum när det ska bytas blöja. I Tokyo finns massvis med shoppingvaruhus, och i varje varuhus finns antingen en eller flera rymliga toaletter med skötbord, eller välutrustade babyrum där man kan amma, värma ersättning och byta blöja. På många damtoaletter sitter det även små ”bebisstolar” på väggarna, som man kan sätta sin bebis (förutsatt att hen kan sitta själv) medan man går på toaletten och behöver händerna fria. Så bra!
• Restauranger. Eftersom många restauranger är små och trånga så kan det vara lite krångligt att ta med vagn in på vissa ställen. Vi kikade alltid in för att avgöra om det var värt att gå in eller inte, man vill liksom inte vara den där stora krångliga turistfamiljen med vagn och bebis när trötta affärsmän/kvinnor sitter och njuter av sin ramen efter en lång dag på jobbet. Det gjorde att vi inte åt på lika många restauranger som vi hade gjort annars, men som tur är har Tokyo massvis med god mat att bjuda på ändå – street food, ”conbinis” etc. Det finns en hel del familjevänliga restauranger också, men vad jag förstår är maten ofta inte tipptopp och för oss var inte det så intressant. Då var det värt att ta några extra varv i kvarteret för att hitta en restaurang som kändes relativt bebisvänlig men genuin. För att öka chanserna att få plats kan det vara värt att ge sig ut endast med bärselen när det vankas restaurangbesök.

På barnvänlig sushirestaurang.

Ben skaffade sig nya vänner i lekhörnan på babyavdelningen.

Sammanfattningsvis: Jag upplevde inte några nackdelar med att ha med oss Ben till Tokyo. Tvärtom, resan blev så mycket roligare, mysigare och värdefull – även om han inte kommer minnas den så är det vår första resa som familj och det kommer alltid att kännas speciellt. När han blir äldre ska jag visa bilder och om några år åker vi dit igen, går på Disney Land, besöker Kyoto och en massa annat kul som han förhoppningsvis kommer uppskatta då.

Jag har säkert glömt några saker, men det här var det jag kom att tänka på i första hand. Säg till om det är något ni undrar eller saknar! Och ni som funderar på att åka till Tokyo med bebis. Sluta fundera och ÅK! Ni kommer inte att ångra er.

Jag har fått lite förfrågningar om att visa upp vilka skönhetsprodukter jag köpte i Japan, och självklart kan jag göra det! Det har ännu gått för kort tid för att kunna recensera, men än så länge är jag supernöjd och taggad på att få beeautiful hy.

För det första: alla i Japan har perfekt hy. Så upplevdes det i alla fall när jag kikade på alla tjejer runtomkring mig. Klar, slät, porslinsliknande hy med precis lagom mycket smink. Jag kände mig riktigt glåmig i min post-pregnancy-svarta-ringar-under-ögonen-pga-ingen-sömn-complexion och började googla på ”Japanese beauty products” redan första dagen. Jag kunde då läsa att hudvård är något man tar på väldigt stort allvar i Japan. Kunskapen om hur man tar hand om sin hy överförs från mor till dotter i generationer, och varje morgon och kväll kan man gå igenom så många som 18 steg (!) i sin hudvårdsrutin om man är riktigt dedikerad. För en som tvättade bort sminket med tvål fram tills att jag var typ 25 år låter det helt otroligt. Men jag inser också att det är viktigt att verkligen ta hand om sin hy för att känna sig fräsch även när man är äldre – botox och sånt är jag inget större fan av – så jag är beredd att lägga lite extra tid och kärlek på det här nu.

Mål: att ta hand om min hy så pass bra att smink inte längre blir så viktigt! 

Nog snackat, nu ska ni få se några av grejerna jag köpte! Jag utgick från en massa listor jag hittade på nätet om ”best beauty products to buy in Japan” och valde det som jag tyckte lät mest spännande. Det allra mesta köpte jag i en vanlig drug store utanför vårt hotell. Ett tips är ta skärmdumpar på de produkter du vill ha och ta med mobilen, så kan du jämföra bilderna med produkterna i butiken – rätt svårt att läsa på japanska.

Kanebo Suisai Beauty Clear Powder

Jag läste så mycket om den här produkten att jag var tvungen att prova. Dessa små kapslar innehåller en vattenaktiverande enzym som rengör och exfolierar, minskar porer och tar bort död hud på ett skonsamt sätt, så de passar bra för känslig hy.  Man tar en kapsel, häller dess innehåll i handflatan, skvätter på lite vatten och gnuggar tills det bildas en liten ”pasta” som man sedan tvättar ansiktet med. Perfekt att ha med sig när man reser eftersom de är engångsförpackade. Jag slängde i några kapslar i min necessär och använde under flygresan hem.

SK-II Facial Treatment Essence 

Det här var den dyraste produkten jag köpte, men också den jag är mest taggad på att se resultatet av. Denna essens (vad är det ens? vilken produktkategori tillhör den?) har kallats ”fountain of youth”, ”miracle water” och en massa annat lovande, och ska reducera rynkor och göra huden ren och klar. Man häller lite i sin hand och ”duttar” in det i sitt ansikte – efter tvätt och innan serum/kräm. Jag tycker mig faktiskt se lite skillnad bara efter en vecka! En prisbelönt klassiker som många hävdar de inte kan leva utan, kanske känner jag samma sak när den här flaskan är slut.

Tony Moly Intense Care Gold Snail Cream 

To be fair, det här är inte en japansk produkt. Den är koreansk och jag köpte den på flygplatsen i Seoul när vi mellanlandade där. Jag hade ett svagt minne av att ha läst om hur bra snigelslem är för hyn och hur populärt det är i Korea, så jag tänkte varför inte prova! Hon som jobbade i tax free-shoppen rekommenderade just den här från Tony Moly som innehåller guld och ska verka för att huden känns mer spänstig, ung och klar. Någon skrev till mig på Instagram att hennes snigelkräm hade haft en ”whitening” effekt, jag googlade runt lite och kunde inte hitta att denna hade det så jag hoppas på det bästa. Vill ej bli blekare än vad jag redan är!

LuluLun + Dr. Logy + andra sheet masks 

När kommer till ansiktsmasker gick jag bananas. Sheet masks, som ju börjar bli så populärt i Sverige, är megastort i Japan/Korea och varenda butik har en hel hylla full med alla möjliga sorter – och till ett mycket billigare pris än hemma. Jag köpte ett helt gäng från LuluLun, några med ett bebisansikte på som jag inte vet namnet på och så ett paket med 10 masker från Dr. Logy i Seoul. Gud vad de ska maskas här hemma framöver!

Isehan Kiss Me Heroine Long and Curl Mascara

Jag köpte inte så mycket smink, mest för att jag tycker att det är roligare med hudvård, men den här mascaran hade jag läst så mycket om att jag inte kunde låta bli att köpa den. Efter några dagars användande kan jag förstår vad the fuss is all about, för det är nog den bästa mascara jag provat. Kolsvart, separerande och man får långa, fina fransar som inte klumpar sig. Det enda negativa är att eftersom den sitter på så bra (positivt) så är den rätt svår att ta bort, man får använda ögonmakeup-remover vilket jag annars inte brukar. Men det kan det vara värt ibland!

Andra saker jag köpte men ej fotade: 

Ögonmakeupremover från Kanebo – blev rekommenderad i butiken
Cleanser från Kosé Sekkisei och Bioré – oljebaserade cleansers som jag läst om skulle vara bra. 
Ögonfransböjare från Shiseido – den bästa! 

Häromdagen när vi var ute och spatserade i Tokyo hamnade vi återigen i Shibuya och då passade vi på att besöka Shibuya 109, ett stort shoppingcenter för ungdomar. Martin och Ben satte sig på en juicebar på översta våningen medan jag gick omkring och kikade i butikerna. Modet var lite för ungt och skrikigt för min smak, däremot blev jag helt överlycklig när jag hittade en butik full med Purikura-automater. Jag sprang genast och hämtade mina killar för att testa hela familjen!

Purikura är en japanisering av engelskans Print Club (”purinto kurabo”) och är helt enkelt fotoautomater som gör att du förvandlas till en gullig liten person med världens största ögon, rosiga kinder och rosa läppar. En typiskt flickig mangafigur ungefär! De finns lite överallt i Japan och är väldigt populära bland tonåringar – och småbarnsfamiljer uppenbarligen.

Just den här butiken var inredd som ett litet drömland av godis, donuts, rosa och andra gulligheter. Förutom vi var det bara fnittrande japanska skolflickor där, som taget ur en film. Killar är inte välkomna i purikura-automater förutom om de är i sällskap av en tjej, så därför gick det bra att Martin och Ben var med.

Vi fick tag på en engelsk instruktionlapp och satte igång. Först går man in i en automat för att ta bilderna, där uppmuntras man att göra olika miner och poser för att variera bilderna. Därefter går man in i ett annat bås där man digitalt dekorerar bilderna med klistermärken och annat. Jag stod seriöst i fem minuter och försökte få till åtminstone en enda liten dekal på någon av bilderna, men jag fattade ingenting (de engelska instruktionerna var vaga) så till slut gav jag upp och printade bilderna som de var. Man får dem på en liten bit halvgenomskinlig plast med en QR-kod så att man ska kunna ladda ner dem på mobilen. Vi fick hjälp av vår gulliga concierge på hotellet med det.

Och såhär blev bilderna:

Gulliga va!? Även om jag tycker att Ben är rätt mycket sötare utan mangafiering, det känns lite weird att ”sminka” en bebis så, men det var kul att testa. Nästa gång ska jag lära mig att dekorera också!