Jag har fått lite förfrågningar om att visa upp vilka skönhetsprodukter jag köpte i Japan, och självklart kan jag göra det! Det har ännu gått för kort tid för att kunna recensera, men än så länge är jag supernöjd och taggad på att få beeautiful hy.

För det första: alla i Japan har perfekt hy. Så upplevdes det i alla fall när jag kikade på alla tjejer runtomkring mig. Klar, slät, porslinsliknande hy med precis lagom mycket smink. Jag kände mig riktigt glåmig i min post-pregnancy-svarta-ringar-under-ögonen-pga-ingen-sömn-complexion och började googla på ”Japanese beauty products” redan första dagen. Jag kunde då läsa att hudvård är något man tar på väldigt stort allvar i Japan. Kunskapen om hur man tar hand om sin hy överförs från mor till dotter i generationer, och varje morgon och kväll kan man gå igenom så många som 18 steg (!) i sin hudvårdsrutin om man är riktigt dedikerad. För en som tvättade bort sminket med tvål fram tills att jag var typ 25 år låter det helt otroligt. Men jag inser också att det är viktigt att verkligen ta hand om sin hy för att känna sig fräsch även när man är äldre – botox och sånt är jag inget större fan av – så jag är beredd att lägga lite extra tid och kärlek på det här nu.

Mål: att ta hand om min hy så pass bra att smink inte längre blir så viktigt! 

Nog snackat, nu ska ni få se några av grejerna jag köpte! Jag utgick från en massa listor jag hittade på nätet om ”best beauty products to buy in Japan” och valde det som jag tyckte lät mest spännande. Det allra mesta köpte jag i en vanlig drug store utanför vårt hotell. Ett tips är ta skärmdumpar på de produkter du vill ha och ta med mobilen, så kan du jämföra bilderna med produkterna i butiken – rätt svårt att läsa på japanska.

Kanebo Suisai Beauty Clear Powder

Jag läste så mycket om den här produkten att jag var tvungen att prova. Dessa små kapslar innehåller en vattenaktiverande enzym som rengör och exfolierar, minskar porer och tar bort död hud på ett skonsamt sätt, så de passar bra för känslig hy.  Man tar en kapsel, häller dess innehåll i handflatan, skvätter på lite vatten och gnuggar tills det bildas en liten ”pasta” som man sedan tvättar ansiktet med. Perfekt att ha med sig när man reser eftersom de är engångsförpackade. Jag slängde i några kapslar i min necessär och använde under flygresan hem.

SK-II Facial Treatment Essence 

Det här var den dyraste produkten jag köpte, men också den jag är mest taggad på att se resultatet av. Denna essens (vad är det ens? vilken produktkategori tillhör den?) har kallats ”fountain of youth”, ”miracle water” och en massa annat lovande, och ska reducera rynkor och göra huden ren och klar. Man häller lite i sin hand och ”duttar” in det i sitt ansikte – efter tvätt och innan serum/kräm. Jag tycker mig faktiskt se lite skillnad bara efter en vecka! En prisbelönt klassiker som många hävdar de inte kan leva utan, kanske känner jag samma sak när den här flaskan är slut.

Tony Moly Intense Care Gold Snail Cream 

To be fair, det här är inte en japansk produkt. Den är koreansk och jag köpte den på flygplatsen i Seoul när vi mellanlandade där. Jag hade ett svagt minne av att ha läst om hur bra snigelslem är för hyn och hur populärt det är i Korea, så jag tänkte varför inte prova! Hon som jobbade i tax free-shoppen rekommenderade just den här från Tony Moly som innehåller guld och ska verka för att huden känns mer spänstig, ung och klar. Någon skrev till mig på Instagram att hennes snigelkräm hade haft en ”whitening” effekt, jag googlade runt lite och kunde inte hitta att denna hade det så jag hoppas på det bästa. Vill ej bli blekare än vad jag redan är!

LuluLun + Dr. Logy + andra sheet masks 

När kommer till ansiktsmasker gick jag bananas. Sheet masks, som ju börjar bli så populärt i Sverige, är megastort i Japan/Korea och varenda butik har en hel hylla full med alla möjliga sorter – och till ett mycket billigare pris än hemma. Jag köpte ett helt gäng från LuluLun, några med ett bebisansikte på som jag inte vet namnet på och så ett paket med 10 masker från Dr. Logy i Seoul. Gud vad de ska maskas här hemma framöver!

Isehan Kiss Me Heroine Long and Curl Mascara

Jag köpte inte så mycket smink, mest för att jag tycker att det är roligare med hudvård, men den här mascaran hade jag läst så mycket om att jag inte kunde låta bli att köpa den. Efter några dagars användande kan jag förstår vad the fuss is all about, för det är nog den bästa mascara jag provat. Kolsvart, separerande och man får långa, fina fransar som inte klumpar sig. Det enda negativa är att eftersom den sitter på så bra (positivt) så är den rätt svår att ta bort, man får använda ögonmakeup-remover vilket jag annars inte brukar. Men det kan det vara värt ibland!

Andra saker jag köpte men ej fotade: 

Ögonmakeupremover från Kanebo – blev rekommenderad i butiken
Cleanser från Kosé Sekkisei och Bioré – oljebaserade cleansers som jag läst om skulle vara bra. 
Ögonfransböjare från Shiseido – den bästa! 

Häromdagen när vi var ute och spatserade i Tokyo hamnade vi återigen i Shibuya och då passade vi på att besöka Shibuya 109, ett stort shoppingcenter för ungdomar. Martin och Ben satte sig på en juicebar på översta våningen medan jag gick omkring och kikade i butikerna. Modet var lite för ungt och skrikigt för min smak, däremot blev jag helt överlycklig när jag hittade en butik full med Purikura-automater. Jag sprang genast och hämtade mina killar för att testa hela familjen!

Purikura är en japanisering av engelskans Print Club (”purinto kurabo”) och är helt enkelt fotoautomater som gör att du förvandlas till en gullig liten person med världens största ögon, rosiga kinder och rosa läppar. En typiskt flickig mangafigur ungefär! De finns lite överallt i Japan och är väldigt populära bland tonåringar – och småbarnsfamiljer uppenbarligen.

Just den här butiken var inredd som ett litet drömland av godis, donuts, rosa och andra gulligheter. Förutom vi var det bara fnittrande japanska skolflickor där, som taget ur en film. Killar är inte välkomna i purikura-automater förutom om de är i sällskap av en tjej, så därför gick det bra att Martin och Ben var med.

Vi fick tag på en engelsk instruktionlapp och satte igång. Först går man in i en automat för att ta bilderna, där uppmuntras man att göra olika miner och poser för att variera bilderna. Därefter går man in i ett annat bås där man digitalt dekorerar bilderna med klistermärken och annat. Jag stod seriöst i fem minuter och försökte få till åtminstone en enda liten dekal på någon av bilderna, men jag fattade ingenting (de engelska instruktionerna var vaga) så till slut gav jag upp och printade bilderna som de var. Man får dem på en liten bit halvgenomskinlig plast med en QR-kod så att man ska kunna ladda ner dem på mobilen. Vi fick hjälp av vår gulliga concierge på hotellet med det.

Och såhär blev bilderna:

Gulliga va!? Även om jag tycker att Ben är rätt mycket sötare utan mangafiering, det känns lite weird att ”sminka” en bebis så, men det var kul att testa. Nästa gång ska jag lära mig att dekorera också!

Hej från Tokyo, dag nummer åtta. Å ena sidan känns det som att vi bor här nu, hotellrummet har blivit som ett litet hem (med lyxen att någon annan städar varje dag). Å andra sidan går tiden jättesnabbt och jag börjar bli stressad att vi ska åka hem om tre dagar och ska försöka hinna med allt jag vill göra, shoppa, se.

Nåja, en hel del har vi gjort de senaste dagarna. Bland annat detta:

Sett staden från ovan på Tokyo City View Mori Tower, Roppongi 

Av en slump råkade vi hamna här när vi skulle gå och shoppa häromdagen, och tänkte att det kunde vara roligt att se Tokyo från en riktigt hög höjd. På hotellet bor vi på 34:e våningen vilket inte är illa alls, men här kunde man åka upp till 52:a våningen och få en panoramaview över hela stan. Vi var där relativt tidigt på förmiddagen så det var nästan inget folk och vi fick stället nästan helt för oss själva. Otroligt vad stor den här staden är, skyskrapor och hus så långt ögat kunde nå! Ben tyckte mest att det var kul att kolla på sin egen spegelbild, favoritsysselsättningen just nu!

Ätit på Shake Shack, Roppongi 

Efter vår tur uppe i det blå bestämde vi oss för att äta lunch på Shake Shack. Nej, det är kanske inte det mest genuina man kan göra när man är i Tokyo, men som ni vet är jag hamburgerintresserad + det är kul att testa en kedja i en ny stad. Vi åt t ex en kvällsburgare på McDonalds häromdagen! Jag hade hoppats på att de hade någon Japan-specifik burgare på menyn men det fanns inte, bara en milkshake med smak av sesam vilket jag inte tyckte lät så lockande. Det blev en vanlig Shack-burgare istället, med cheesy fries och en flavor-of-the-month-milkshake med smak av Banana pudding. Hamburgaren var god men tyvärr inte så bra stekt som man är van vid, de hade inte fått till ”crusten” riktigt. Det har jag för övrigt märkt här i Japan, att de inte bränner på köttet lika hårt som vi gör hemma när det kommer till burgare. Synd, för köttet i sig är ju ofta av väldigt hög kvalitet!

Promenerat runt i Tokyo utan karta 

Ibland är det bra när man inser att ens pocket-wifi (en nödvändighet om man vill ha uppkoppling till internet i Tokyo) har laddat ur och man får förlita sig på sitt lokalsinne. Vi visste ungefär vart vårt hotell låg och började gå ditåt, genom krokiga små gator och gränder. Vi såg en massa gulliga små hus mitt bland skyskraporna, besökte ett tempel där det hölls ett bröllop och fick se delar av stan som vi annars inte hade. Bästa tipset! Tokyo är en så lätt stad att promenera runt i och alla är hjälpsamma, så man behöver inte oroa sig över att gå vilse.

God kväll! Hoppas att allt är fint där hemma i Sverige. Här är klockan snart midnatt och jag ska strax gå och lägga mig efter en lång och fin dag.

Vi vaknade tidigt och bestämde oss för att skippa frukosten, för att istället ta oss ner till Tsukiji Market, den stora fiskmarknaden här i Tokyo. Varje morgon öppnas portarna kl 06.00 för restauranger och butiker att ropa in den bästa tonfisken till lägst pris. I auktionshallen släpper man bara in 120 turister per dag och då måste man vara på plats från typ 05.00, så är man inte så morgonpigg kan man istället gå dit från 10.00 för att få komma in på wholesale-golvet  där all annan fisk och skaldjur säljs.

Vi hade dock läst att wholesale-hallen kan vara ganska hektisk och fullproppad med folk, inte världens bästa ställe för en bebis, så vi bestämde oss för att besöka ”the outer market” istället. Det är ett litet kvarter precis utanför fiskmarknaden där det finns en massa små restauranger och gatustånd som säljer alla typer av fiskrätter du kan tänka dig.

Även här var det riktigt packat med folk. Vi hade Ben i selen istället för att ta med vagnen, ett bra val såhär i efterhand. Vi såg några stackare som hade barnvagn med sig, de hade det inte lätt i de trånga gränderna.

När vi började bli ordentligt hungriga gick vi in i en liten sushirestaurang för att äta frukost/lunch. Jag tog en skål med fatty tuna som var så god och fräsch i sin enkelhet!

Efter marknaden tog vi en promenad tillbaka till hotellet. Vi tog en sväng in i Hamarikyu Gardens, parken som man ser utanför vårt hotellrumsfönster, och det var verkligen som att komma in i en liten oas i stan. Det är väldigt speciellt att befinna sig i ett lugnt och harmonisk grönområde mitt i en pulserande storstad.

Det är sjukt att tänka att Ben inte någon gång i sitt liv har upplevt värme. Eller grönska för den delen! Han verkar trivas bra i att inte behöva ha på sig flera lager med kläder, dock måste jag imorgon se till att köpa en solhatt till honom så att han inte bränner sig på hjässan.

När vi kom tillbaka till hotellet gick vi in i en närliggande ”conbini”, convience store. Det kommer ett lite mer utförligt inlägg om dessa magiska små butiker (alltså helt vanliga 7 Elevens typ, bara mycket bättre), men ovan ser ni i alla fall två grejer vi köpte: onigiri (smaksatta risbollar) och trekantsmackor som ser ut som skräp men smakar oväntat gott!

På eftermiddagen vilade vi och jag tog en 50 min massage på hotellet, oj vad det behövdes. Min rygg blir helt krokig av allt bebiskånkande och ammande, och flygresan gjorde inte det hela bättre. Det var så otroligt rofyllt och skönt att bara få ligga och bli omhändertagen i en knapp timme, det känns som att det var längesen.

Efter en snabb dusch och sminkning satte vi oss i en taxi för att göra något riktigt roligt och otippat. Jag har nämligen varit lite i kontakt med Hisato Hamada, grundare av den välkända restauranggruppen Wagyu Mafia som dels driver restaurangen där vi åt den dyra Kobe-mackan, men också har en members only-restaurang. Det är som det låter, en restaurang där det krävs medlemsskap för att få komma och äta. Ikväll firade de två år sedan start och eftersom de bland annat skulle laga sin Kobe-variant av en hamburgare (Big Wag) så blev jag inbjuden att komma dit och fira med dem! Så kul! Hisato hälsade oss välkomna och presenterade mig på japanska för alla i rummet, någonting om ”Stockholm” och ”hamburgare”, samt räckte ceremoniellt över den första hamburgaren för kvällen. Definitivt en upplevelse!

Inte helt svårt att gissa varifrån inspirationen till hamburgaren kommer. Hisato berättade att han älskar Big Mac och ville skapa en som smakar likadant, men med ekologiska råvaror och högkvalitativt kött.

Vi hann med att smaka några riktigt goda köttbitar till (bl a en 75 dagars lagrad Kobe som i princip smakade som ett magiskt umamismör) innan Ben fick nog och började gnälla i sin sele. Det funkar  bra att ha med sig bebis överallt, men man kan inte räkna med att stanna länge! Tråkigt, men Hisato berättade att han snart kommer till Stockholm för att göra en kul grej med Johan Jureskog och AG, så då hoppas jag att vi kan ses igen.